Idag skapar jag den här videon för att officiellt avsluta allt med dig. Jag har beslutat mig för att bära jeansen du gav mig som en sista gest av trots. Men här kommer vändningen: Jag kommer att förstöra dem fullständigt. Japp, jag fyller dem till bredden så att de är oåterkalleligt förstörda. För att göra det mer symboliskt har jag lagt ett litet plastleksakshuvud inuti—låt oss låtsas att det är ditt ansikte. Synd att du inte är här för att uppleva det på nära håll; inget skulle glädja mig mer än att lämna ett bestående intryck. De här jeansen är klara—ingen chans att jag någonsin bär dem igen. När jag sitter på golvet känner jag hur den varma röran krossas under mig, en passande metafor för vad du förtjänar. Du borde ha sett det här komma. Sanningen att säga skulle jag ha lämnat dig för länge sedan. Du har inte varit annat än ett slöseri med min tid. Nu drar jag ut leksakshuvudet ur kaoset—det är begravt djupt, men jag hittar det. Jag pressar det under mig och föreställer mig att det är ditt ansikte, maler bort det i intet. Sedan klär jag av mig jeansen för att avslöja katastrofen inuti. Det här är slutet på all kontakt vi hade—om du inte är desperat nog att städa upp den här röran, ditt värdelösa as! Snart kommer du att få dessa nedsölade jeans skickade till dig, tillsammans med den här videon. Betrakta det som mitt avskedsgåva—ett sista minne av mig som du aldrig kommer att glömma. Adjö, och tack och lov!
