Efter en lång promenad återvänder jag hem och finner min lojala tjänare ivrigt väntande på att få ta hand om mina fötter. Jag beordrar honom att ta av mina Converse-skor och inandas doften av mina slitna, illaluktande strumpor. Utan tvekan pressar han sina läppar mot sulorna på mina storlek 11-fötter och njuter av varje droppe svett. Hans hängivenhet till mina fötter är obestridlig—kanske till och med överdriven. "Du skulle göra vad som helst för mig, eller hur?" retar jag, med vetskap om hans svar innan han ens hunnit tala. Men ord betyder lite; det är handlingarna som räknas. I jakten på att pressa hans gränser tröttnar jag på enkel fotdyrkan och bestämmer mig för att testa hans lojalitet ytterligare. Jag beordrar honom att dyrka en annan del av mig—min rumpa. Genom mina trosor inhalerar han djupt, och sedan tar jag av dem och kräver att han njuter av doften av min bara hud. Men det verkliga testet väntar. Gårdagens måltider har gjort mig redo att lättare mig själv, och jag har valt hans mun som destinationen. Trots hans protester påminner jag honom om hans ed. "Öppna brett", beordrar jag. Det som följer är en lektion i underkastelse—en tjock stav framträder, följt av mjukare rester, allt landar precist på hans tunga. Hans kräkreflex hotar att svika honom, men jag skrattar bara. "Det här är priset för hängivenhet", förklarar jag. Från och med nu sträcker sig hans dyrkan bortom mina fötter—han är nu min personliga mänskliga toalett. Med mina perfekta fötter alltid inom synhåll håller jag honom i ett tillstånd av frustration och motivation. Hans besatthet säkerställer att han kommer tillbaka, redo för vad jag än kräver. Förvandlingen är fullbordad: min fotknekt har blivit den ultimata symbolen för underkastelse.
