Jag har alltid haft en passion för yoga, speciellt yin yoga. De djupa stretchningarna, den lugnande avslappningen och hur mitt åtsittande yogakläder fästs vid huden—det är ren lycka. Det finns något unikt spännande med att praktisera yoga när jag är på bristningsgränsen. Du vet, när behovet blir övermäktigt och jag gör allt för att hålla mig samlad, även om mitt sinne skriker efter en toalettpaus. Spänningen är elektrisk, min kropp pulserar av upphetsning, retar mina gränser och håller allt inne så länge jag kan. Idag ger jag mig in i en förlängd yin-session med min partner. Trycket ökar—jag måste verkligen gå, men jag är fast besluten att kämpa igenom. Gårdagens överdåd med sockerfria godisar, fyllda med laxerande sötningsmedel, börjar ta ut sin rätt. När sessionen fortskrider avslöjar mitt ansikte kampen, min kropp rycker och små, stickande läckor slinker ut. Allt byggs upp—mjukt, kletigt och otroligt starkt doftande. Jag fortsätter, men den djupa grodstretchen blir mitt öde. Min kontroll sviker och en stor, varm röra fyller mina leggings. Lättnad sköljer över mig när jag ger mig helt och hållet och låter allt gå. Känslan är märkligt upphetsande och jag avslutar sessionen, överväldigad men lycklig. Senare drar jag av mig de nedsmutsade leggingsen och avslöjar efterspelet. Det var oväntat intensivt—och något jag definitivt kommer att utforska igen.
