Diana och jag är utmattade efter en lång dag av att ströva omkring i stan. Våra fötter har varit fångade i gymnastikskor i timmar, och vi kan bana fantasiera om den fuktiga, mustiga doften som strålar ut från våra strumpor och skor. Diana misstänker att det till och med finns ett hål i en av hennes strumpor. Vår lilla följeslagare är här, redo att underhålla oss medan vi unnar oss lite lekfull förödmjukelse. Vi kallar på honom, retar honom och ser hur han ivrigt viftar på svansen, redan fångad av de intensiva lukterna som flyr ur våra skor. Han snusar ihärdigt, nästan som om han njuter av det. När vi har fått nog, avslöjar jag mina strumpor, och han vet vad som kommer hända. Vi beordrar honom att knyta upp våra skosnören med tungan, ta av våra skor och andas in den skarpa aromen inuti. Lukten är överväldigande, men han verkar fascinerad. Vi pressar våra sulor och strumpor mot hans ansikte och tvingar honom att inhalera doften av vår ansträngning. Dianas strumpa med hål bidrar till stunden. Våra tår och fingrar omsluter hans näsa, så att han känner varje uns av förödmjukelse. Vi kräver att han håller munnen stängd och bara andas genom näsborrarna för att fullt ut njuta av den intensiva doften. Han gör inget motstånd, fortsätter att andas in djupt medan vi sparkar honom i ansiktet och använder honom som fotpall. Vi turas om att pressa våra strumpor under hans näsa medan den andra förödmjukar honom ytterligare. Mina fötter förblir nära hans ansikte, så att han inte missar en enda sekund av vår dominans. Slutligen är ögonblicket här – vi drar av våra strumpor och njuter av vår barfottriumf.
