På tåget fick jag syn på den här creepen som skamlöst behagade sig själv medan han stirrade på mig. Trodde han verkligen att jag inte skulle märka något? Där fräckheten! Utan mitt samtycke njöt han, men han skulle inte komma undan med det. Jag lockade honom till mitt hem, där hans fantasier snabbt krossades. Jag band honom hårt och tog bort alla möjligheter för honom att röra vid sig själv, särskilt efter att han erkänt att han var en tvångsmässig onanist. I 48 timmar låg han där, hjälplös, utan mat och vatten. Jag beslöt att kolla på honom, lugnt hållande en tidning i handen, fullständigt likgiltig inför hans situation. Han var knappt vid medvetande, så jag gav honom en hård spark för att väcka honom. Han bad om vatten och såg nästan livlös ut av uttorkning. Jag slog honom och förklarade att han från och med nu skulle lyda varje befallning jag gav. När jag kom tillbaka med mjölk och en skål, såg jag att han rörde vid sig själv medan han stirrade på en bild från tidningen jag lämnat på soffan. Rasande omfamnade jag min sadistiska sida. Han skulle få sin dryck, men bara några droppar från mina fötter. En skål fylld med vätska stod några centimeter från hans ansikte och retade honom medan han vred sig av törst. Men det var inte allt – han skulle nu bara behaga sig själv på mina order, genom att följa min nedräkning. Till slut drack han en vidrig blandning av mjölk, sperma och spott, medan jag pressade hans ansikte ner i vätskan med min fot och kvävde honom i underkastelse.
