(Censur endast i förhandsvisningen) En nybörjarslav finner sig bunden till plattformen vid min tron, ivrig att bevisa sitt värde. Fast besluten att inte svikta, bad han om något sätt att förvandlas till ett fogligt kärl. Med kroppen orörlig var hans öde beseglat... Jag tände en cigarett för att förhöja stunden, retade honom med de vassa kanterna på mina Le Silla-höga klackar. Mina stiletter följde hans bröstvårtor, och jag tvingade honom att tillbedja sulorna på mina skor, viskade löften om det sanna syftet hans mun snart skulle tjäna—långt bortom en askkopp eller spottkopp. En rörelse i magen signalerade att tiden var inne. Jag tog av mig trosorna, hängde dem som en belöning om han lyckades. Med hopsjunkna ben ovanför honom positionerade jag mig, men min urinblåsa öppnade sig först. Ljudet av ett fyllde luften, och lukten drog honom närmare. Med lår isär släppte jag stadiga strömmar av urin i hans väntande mun, som han drack lydigt. Jag vände mig om, pressade min bak mot hans ansikte, och en fast, obeveklig avföring trängde in i hans mun. Hans käkar rörde sig instinktivt, delvis för att hantera andningen i den trånga positionen. Ytterligare två mindre bitar följde, motsträvigt lämnande min kropp. Jag samlade de fallna resterna med eleganta gröna handskar och matade tillbaka honom, iakttog noggrant när han tuggade men tvekade att svälja. Med en fast hand över hans mun och en genomträngande blick beordrade jag honom att konsumera allt—och han lydde. Mer urin, mer avföring, och slutligen en cigarrettfimp att tugga på—idag formade jag ännu en man till min personliga toalett. Som lovat lämnade jag mina trosor som hans pris, om han vågade ta dem...
