En stilla kväll kallade Mistress Anna sin hängivne tjänare in till sitt privata helgedom, ett rum badat i ett svagt, atmosfäriskt ljus som antydde den kommande scenen av makt och underkastelse. Hennes slav, alltid ivrig att uppfylla hennes önskningar, steg in med obeveklig lydnad, redo att utstå vad hon än beordrade. Sittande på en omsorgsfullt utformad glasthron utstrålade Mistress Anna en aura av dominans. Thronen, designad med precision, hade ett strategiskt placerat hål under hennes pondus och kommande närvaro. Med ett småslugt leende dirigerade hon sin slav att lägga sig under thronen, positionerad direkt under öppningen. Medan han låg där, sårbar och exponerad, brann Mistress Annas blick av en blandning av grymhet och tillfredsställelse. Hon sänkte sig långsamt ner på thronen, hennes rörelser avsiktliga och beräknade, för att säkerställa att hennes slav var perfekt anpassad för att ta emot hennes behandling. Det som följde var en handling av ultimat underkastelse. Mistress Anna släppte lös en flod av sitt smuts, så att den flödade fritt genom hålet och ner i slavens ivriga mun. Han svalde lydigt och omfamnade sin roll som hennes levande kärl, varje droppe ett bevis på hennes kontroll. Uppvisningen av dominans upphetsade henne, och hon beslöt att eskalera händelserna. När hon var nöjd tog hon fram en tänd cigarett och njöt av dess sken mellan sina fingrar. Med ett kallt, kommande leende använde hon sin slavs mun som askfat och tryckte det glödande filtret mot hans tunga. Slavens uthärdade den brännande smärtan, med munnen fortfarande smutsig av hennes kvarlevor, och visste att motstånd inte var ett alternativ. Hans lydnad var absolut, hans lidande en gåva till sin Mistress. Med sin dominans fast etablerad avskedade Mistress Anna honom, och hennes märke dröjde kvar på hans kropp och själ. Han lämnade rummet, genomdränkt av en konstig blandning av plåga och uppfyllelse, med vetskapen om att han hade tjänat henne på det mest extrema och intima sätt som var möjligt.
