Upplevelsen var plågsam—flera gånger kämpade jag för att svälja, kände illamåendet krypa fram och var nära att ge upp helt och hållet. Men lusten att förtjäna damernas respekt drev mig framåt. Det hade gått nästan två år sedan jag smakat Yanas avföring, och jag hade vant mig vid Christinas distinkta smak. Att anpassa mig till detta nya möte var nervpåfrestande. Yanas erbjudande var tätt packat med korn, som knastrade högt vid varje tugga och drog fram skratt från kvinnorna. Rädslan grep tag i mig innan sessionen började, och jag sökte desperat efter någon annan som kunde ta min plats, men utan framgång—jag hade inget val än att fortsätta. Yanas rykte föregick henne: hennes avföring var ofta ymnig, flytande och ibland till och med diarréliknande. När jag höll två tallrikar och väntade på att kvinnorna skulle positionera sig, bultade mitt hjärta och tiden verkade stanna. I samma stund som Yana började fylldes luften av den omisskännliga lukten, och hennes avföring strömmade obevekligt. Jag visste att jag skulle behöva konsumera varenda bit, hennes kreation blandad med vaginala sekret. Hade det varit Christina, hade jag kanske tvekat. Innan jag hunnit avsluta en munfull pressades en annan full sked mot mig. Kvinnorna uppmuntrade mig, sked efter sked, obevekliga i sin entusiasm. Det var ett tålamodsprov jag aldrig kommer att glömma.
