Inom de kalla, hårda väggarna på Slavtränings- och Rehabiliteringscentret går de stränga och obevekliga kvinnliga officerarna metodiskt genom sina dagliga uppgifter. Dagens agenda inkluderar en dyster uppgift: att bestraffa slavarna som är märkta för olydnad. Som ödet vill ligger endast en olycklig själ på listan idag. Officerarna utbyter kända flin, deras förväntan påtaglig när de förbereder sig för att ägna sin fulla uppmärksamhet åt att säkerställa att denna trotsiga slav utsätts för maximal lidelse. Dragen in i bestraffningsrummet slängs fången, som är blindfälld och fjättrad, till golvet med kraft. En officer kliver fram, tar av hennes underkläder och börjar släppa en ström av brännande, gyllene urin på den skälvande fången. Den svedande vätskan täcker hans ansikte och framkallar frenetiska ryck och smärtskrik. När hans ögonbindel tas bort, ber den förtvivlade, urindränkte mannen om nåd, men hans böner ökar bara officerarnas beslutsamhet. De fjättrar honom med kedjor runt halsen och armar och gör honom helt försvarslös. Medan den skräckslagna mannen vrider sig i panik positionerar sig en annan officer ovanför honom, hennes kropp beredd för en sista förödmjukande handling. En tjock, mörk massa syns långsamt från henne, svävar farligt innan den landar rakt över hans ansikte. En kortvarig lättnad syns i hans ögon, men den varar inte länge. En officer trycker snabbt in den motbjudande substansen i hans mun och tvingar honom att uthärda den äckliga smaken. Bestraffningen intensifieras när en tredje officer kliver fram och skapar en vidrig blandning. En skummande blandning av stickande urin och rester av avföring fyller ett pintglas och skapar en äcklig brygd. Den maktlösa slaven tvingas konsumera varje droppe, hans kväljningar och motstånd möts med ytterligare förlöjligande. Lämnad fjättrad och förstörd, är han en skarp påminnelse om anläggningens obevekliga metoder.
