Varje morgon, utan undantag, anländer min hängivna betjänt med schweizisk precision, redo att fungera som min personliga tillflykt. Han vårdar varje ögonblick och behandlar mina gåvor som om de vore heliga. När jag leder honom att knäböja och dyrka sulorna på mina skor, retar jag honom med ett listigt leende: "Du har aldrig varit mitt toalettpapper, eller hur? Inte en enda gång har du rengjort mig direkt. Istället låter jag dig smaka det direkt från källan, så att din tunga fylls med vördnad." Efter en paus beordrar jag honom att ligga på det kalla golvet. Sakta tar jag av mig mitt trosor, njuter av förväntan, innan jag sätter mig ner på hans ansikte och kväver honom med min närvaro. "Andas djupt och tillbed," viskar jag och känner hans ivriga tunga utforska mitt innersta. Jag reser mig och möter hans blick, svävar ovanför hans bröst. "Idag fyller du en annan roll—en renare roll, för en gångs skull," förklarar jag med ett busigt leende. Han skälver av hängivenhet, och jag lugnar honom med ett skratt: "Oroa dig inte, min lojale tjänare. Du ska fortfarande få festa—men inte direkt." Därefter ger jag honom en generös gåva, rik och texturerad, prydd med chiasfrön—en signaturtouch jag älskar. Med mina fötter skopar jag den dekadenta skapelsen och matar hans väntande mun, bit för bit. "Ät upp allt," beordrar jag och belönar hans lydnad med en kortvarig klimax, avsiktligt behärskad. För att hjälpa honom att konsumera det hela släcker jag hans törst med ett gyllene stråle, så att inte ett spår återstår. Han slickar varje centimeter och lämnar ingen smula orörd, vilket bevisar hans hängivenhet. Nöjd ger jag honom den utlovade frigörelsen, hans extas kort men ödmjuk. När jag klär på mig och går, låter jag honom vara kvar och vårda resterna av sin hängivenhet, med vetskapen om att han kommer tillbaka imorgon, ivrig att tjäna igen.
