I morse, efter en oförglömlig fest på min bostad, vaknade jag till totalt kaos: badrummen var helt stoppade, tack vare mina överivriga gäster från kvällen innan. Rörläggaren? Förutsägbart oåtkomlig. Utan tvekan kallade jag på min hängivna tjänare, som anlände med den omisskännliga undergivenheten och redan förväntade sig dagens prövningar. Jag pekade mot badrummet, där ett berg av toalettpapper stod som ett bevis på nattens överdåd. Hans ögon vidgades—en blandning av oro och orubblig lojalitet. ”Idag är din lyckodag,” retades jag med ett listigt leende. ”Din härskarinna behöver en unikt personlig tjänst.” Jag instruerade honom att lägga sig på golvet medan jag lutade mig tillbaka på soffan, benen elegant positionerade, helt i kontroll. ”Gårdagens överdåd med rå fisk kan ha varit lite för mycket,” varnade jag, förberedande honom för det som skulle komma. Med en avsiktlig ansträngning levererade jag en obekymrad krämig gåva. Han förblev stadig, medveten om att hans enda syfte var att tjäna mig—hans hängivenhet nästan roande. Nästan. Men jag var inte färdig. Jag tände en cigarett, drog ett djupt bloss och kommenderade, ”Öppen mun. Du är min askkopp nu.” Han lydde utan tvekan, darrade lätt medan askan föll rakt in i hans väntande mun. Perfektion. ”Det finns mer,” förkunnade jag och med en smidig rörelse lät jag en varm ström av mitt gyllene essens flöda obehindrat ner i hans hals. Han sväljde varje droppe av min dyrbara gåva utan frågor, och jag kunde inte låta bli att skratta. ”Se? Du var född för detta.” Cigaretten väckte en sista lust, och jag skänkte honom ett avslutande mästerverk. Ytterligare några avsiktliga rörelser, med honom liggande där, munnen gapande som ett heligt kärl, och jag var äntligen tillfredsställd. ”Bra gjort, slav,” kommenterade jag och släckte cigaretten. ”Fortsätt vara beredd. Om rörläggaren fortsätter att undvika mig, vet du vem jag ringer.” Med en kunglig vinkning avfärdade jag honom, lämnande honom märkt av mitt väsen. Själv? Jag kände mig ingenting mindre än gudomlig.
